Jag har varit på en föreläsning om sadlar med Peter Winslow. Jätte intressant och nyttigt. Men vad det är mycket man inte kan och bör kunna. Vi fick lära oss små enkla trix för att se om sadeln ligger rätt - att passa in en sadel. Ska prova imorgon.
Hade precis kvällsfodrat och tyckte att något inte stämde. Atlas äter inte!!
Plötsligt slår han mot magen och försöker lägga sig ner. Jag öppnar boxen och tvingar honom att stå. Rusar ut ur stallet, mot huset och försöker lugnt skrika åt Robban att Atlas är sjuk.
2 timmars promenad i paddocken i snön, sedan kom äntligen distriktsveterinären (som hade varit på ett annat kolikfall) och alla (Louise, hennes mamma, Robban och jag) känner oss mycket lugnare. Lite som om veterinären tar över allt ansvar.
Atlas får lugnande, och tempen är normal. Pulsen är ngt hög och han ser hängig ut. Efter envist kämpande lyckas veterinären kolla tarmarna som är svullna. Atlas är lös i magen och blir spolad genom näsan. Koliken släpper och han får några strån hö. Klockan är snart ett och alla inkl hästarna är trötta men glada att Atlas mår bättre. Han får betfor med massor av vatten.
Louise sov över och kollade till honom under natten.
Jag morgonfodrade som vanligt och ler när jag hör Atlas välbekanta gnägg. En suck av lättnad.
Koliken är över. Hästarna får gå ut i hagen och äter hö i små omgångar under dagen.
Idag har det varit underbart väder. Vi passade på att vara ute hela dagen och fixa med vattnet till hagarna, ta ner hö, ta in torv och planera inför våren. Kändes väldigt bra att kunna slänga ett öga på Atlas då och då oxå.
Louise och Petra tog ut hästarna på en långpromenad och det var en rätt bra lördag...
Urs vad läskigt det är när det händer, vet du vad det var som utlöste det.
SvaraRadera//Camilla