Monster i dimman

Vilken ljuvlig kväll i går. Bara trädtopparna i dalgången syntes i dimman när vi red över till Rävgården. Lite magiskt! Korna var lugna. Hästarna skrittade på långa tyglar.

Ja tills vi nästan var hemma. Då TVÄRVÄNDE Ruslans och jag höll på att åka av. Tappade stigbygeln och låg ner på ena sidan. I ögonvrån såg jag Atlas som i full karriär galopperade åt andra hållet. - men du måste ju stanna, ropade jag helt lugnt till Louise. Vet inte var jag fick det i från. Självklart försökte hon ju stanna..det var ju hästen som brallade. Tillslut stannade Atlas och Ruslans stod helt stilla. Jag kravlade mig upp i sadeln igen och som om inget hade hänt skrittade hästarna lugnt hem igen.

Hum..det är mycket monster som de ser och hör.