Koskräck

Det var en perfekt kväll för en skrittpromenad i skogen. Men när två kor kommer galopperande rakt mot oss, då försvann idyllen. Spicen kastade sig bakåt och jag typ hoppade av. Försökte lugna honom men till slut slet han sig. Eddy som var med blev lite stojjig, men stod ändå stilla. Då hör jag Tynka gnägga från vår hage..och då såg jag bara rumpan på min  häst - i full galopp hem igen. Som tur var kunde Robban fånga in honom hemma på gården. Okej, vad gör man när sin häst är svettig och livrädd? Jo jag tog med honom på samma promenad igen. Fast till fots och kohagen gick vi förbi på andra sidan. Han var väldigt skeptis men vi klarade det. ja, nu gick vi ju inte förbi några springade kor, men ett litet steg i rätt riktning.

Hum, det som gör mig lite förbryllad är att jag red förbi samma kohage med kor i förrigår. Då med Tynka som sällskap. Men hästar är ju hästar.

Igentligen skulle ja inte rida alls idag. Spicen skulle fått massage men hade tappat en fram sko. Så det blev en skoning i stället och en uteritt..om min häst inte haft koskräck.

Svettig häst blev i alla fall glad åt en lång dusch och flugtäcket.